Förnekelse
Musik var under min ungdom en viktig del i vardagen. För de som inte är lite till åren som jag själv har inte upplevt proggrörelsen under 70-talet men jag var mitt i den och en av de största hatobjekten var ABBA, slagerfestival och allt det . Jag lovar det spelades inte en enda takt ABBA på stereon i mitt pojkrum. Och vad har jag gjort – jojagog hoharor sosetottot momamommoma momia tothohe momovovie popå bobio ocochoh jojagog totycockokeror atottot dodenon vovaror bobrora *. Men det erkänner jag aldrig!
Vad vill jag säga med det? Jo vi förändras med tiden och jag ser fram emot att förändras av de intryck och upplevelser jag kommer att få under min resa som startar om tre veckor ………….. En liten gnagande känsla av panik sprider sig när jag säger det.
Prylar
Hur skall jag fylla vardagen fram till den 9 augusti när packningen är packad, motorcykeln är servad och redo för avfärd, resor och transporter är bokade, papper och försäkringar ordnade, planeringar gjorda, nödvändiga tekniska prylar inköpta och familjen är ställt in sig på att jag skall resa. JO MAN KÖPER EN NY PRYL!!!!!! ——— Den här gången en laddare som klarar 110 volt så att vi kan ladda komradioapparterna i USA. Egentligen behövs den inte eftersom man kan ta ut batterierna och ladda dom i en vanlig laddare som vi har med oss men vad praktiskt det vore att slippa göra det. Det behövdes inte mycket argumenterande för att få mig att slå till.
Nu skall den bara byggas om så att den går att använda på komradion eftersom det är andra lite speciella kontakter på den. Och då måste jag ha en ny lödkolv eftersom jag inte kan hitta min gamla efter alla flyttar. Lyckan är fullständig.
Att man som man och lite pryltokig är så lättpåverkad är inte lite skrämmande. Ibland har jag faktiskt funderat på vad som skulle finnas i packningen om jag hade varit kvinna. Då hade säkert mycket av mina ovärderliga tekniska prylar varit ersatta av solkrämer, antirynkpasta, solhatt, två par extra skor en hopfällbar solstol och ett strykjärn. HMMM ett hopfällbart strykjärn vore kanske inte så dumt.
Goda råd om rån
Alla och jag menar alla som på något sätt känner oss pratar just nu om vår resa när vi träffas. Det är mäktigt. På något sätt påverkar jag och Anders andra människors liv genom att de pratar om oss och vad vi skall göra, det betyder att det vi gör får andra att drömma om vad De egentligen skulle vilja göra och jag är säker på att vi får flera att göra verklighet av någon dröm de har haft. Vi är alla så påverkbara så det är oundvikligt, men häftigt. Jag som egentligen inte är ett dugg spännande utan en grå herre som när jag blir lite nervös har svårt att fixera andras blick, pratar alldeles för lågt och kutar med ryggen.
Vid samtliga dessa samtal kommer det goda råd och många är oroliga för vår säkerhet i Sydamerika. Till alla er så vill jag säga att vi inte räknar med att bli brutalt rånade och att tillbringa 2 av 5 månaders resa hos Farc- gerillan som gisslan. Visst har vi tänkt på att det finna bovar och banditer och vi kommer att ta mått och steg för att minska konsekvenserna av att eventuellt bli rånade. Med det sagt vill jag faktiskt poängtera att det finns bovar och banditer även i Sverige. Både min Mor och Jonas (min yngsta dotters pojkvän) har i sommar bestulits på sina plånböcker samt mobiltelefon. Det betyder ju inte att vi dagligdags spanar runt som värsta säpovakt samt kedjar fast allt vi har med oss i bältet, man måste ju få leva och inte låta dessa personer (jag höll på att använda ett mycket nervärderande ord där) styra vad vi gör.
So be carefull out there
/T
* Översättning av rövarspråket : jag har sett Mamma Mia the movie på bio och jag tycker att den var bra