Tommy's Pan Americaresa

Sista skälvande timmarna

Klockan är straxt innan 6 och det är 4 timmar kvar innan vi börjar vår Pan Amerika resa. Jag såg Anders packlista i går och jag blir lite orolig över att han packar så tungt. Att ha med en tandborste utan att kapa handtaget vet jag inte om det fungerar. Överlast på MC-transporten kan bli dyrt.

Gårdagen tillbringade jag tillsammans med familjen med undantag för Johan. Han arbetar som alltid på fredagkvällar. Det har var en trevlig kväll och som avslutades med ett bastubad. Om man nu skall iväg på en så lång resa måste man ju vara ren eller hur?

Redo för avfärd

Nu är resan fram till resan avklarad och bilen är packad för avresa, eftersom motorcykeln står i Linköping så börjar det för min del redan om en timme men det är i grund och botten mitt eget fel. Envisas jag med att vara i Fritidshuset så får man räkna med en del logistiska problem. Men det är det värt.

Tack till alla er som har önskat lycka till, Det känns skönt att så många tänker på en när man nu ger sig ut på sitt livs äventyr, sänd gärna ett email eller kommentera bloggen, det är alltid trevligt att få en rapport hemifrån. Det kommer ett blogginlägg från mig så fort vi kommer åt internet nästa gång, vi räknar med att vara flitiga kunder på alla Internetkaféer som vi passerar.

Jag vet att det är ganska många som läser min blogg men att jag skulle få konkurrens av frugan hade jag inte räknat med. Det finns faktisk såna som påstår att hennes är bättre än min ……………… Nå, eftersom jag är på mitt allra bästa humör så kan det väl få passera.

Vi hörs över internet och ha en riktigt bra höst. Själv kommer jag att leta efter sommaren på det södra halvklotet.

/T

Lugnande

För att spara Frugans nerver har jag nu placerat mig i Stockholm några dagar. Nej, nu beror det inte enbart på att Annicas nerver behöver kylas ner utan det finns några saker som måste fixas på plats i Stockholm denna och nästa vecka. Men jag är säker på att Annica drog en lättnades suck i tisdags kväll när jag drog.

Saker som har hänt

Försäkring

Det har faktiskt rört lite på sig sedan sist. Försäkringen för Mellan och Sydamerika är betald och handlingarna kom till mig via UPS. De hade lite svårt att hitta till fritidshuset utanför Gamleby, men vi möttes i Överum i måndags så det fixade sig.

Försäkringen för USA och Canada skall de behandla kommande vecka och handlingarna sänds via e-mail till oss. Det skall inte vara några problem men man vet aldrig.

Motorcykeln

Jag har flyttat Bumsen till garaget i Linköping av logistiska skäl. Det här är lite krångligt, men för att få alla bilar (vi har två) på rätt plats på lördag nästa vecka när jag sticker så måste motorcykeln vara i Linköping. Nu står den i bästa Le Mans stil med framhjulet utåt så att det skall gå fort att komma iväg på Lördag den 9,e.

Transporter

Transporten till Anchorage är betald. Transporten från Panama till Quito betalar vi ett par veckor innan vi kommer dit.

Här har vi det senaste gruskornet i maskineriet. James Cargo har tydligen haft problem med företaget som de tidigare använt för transporter från Buenos Aires.

De har ännu inte hittat något nytt transportbolag för båtfrakt så det står just nu skrivet i stjärnorna om och när vi får hem skrotet. I värsta fall får det bli flygfrakt. Nu är det inte säkert att det är ett så stort problem, för om det går via flyg så får vi hem grejerna till Sverige direkt i stället för att de skall passera och tullas in i England först.

Bio

Jag har lyckats få biljetter till en förhandsvisning av nya Arkiv X – filmen, så i kväll skall jag frottera mig med kändisar och mingla med politiker. Jag har en hel del att säja till vår statsminister så jag tänkte försöka sätta mig bredvid honom.

Nu kommer säkert säkerhetspolisen och gör en razzia hos Annica bara för att jag har skrivit det här. En bra test om FRA är på hugget och avlyssnar denna blogg.

Ha det så bra i värmen.

Önskar:

Mr T

Min första träff

Ha, nu har man för första gången varit på en MC-träff. I mina ögon påminner det om en Jamboree (internationell scoutmöte) för motorcykelåkande vuxna. Upplägget är det samma. Ett stort tältområde där folk på dagarna mest sitter och tittar tomt framför sig. Men som lever upp på natten (jepp så är det även på ett scoutläger) och en plats med aktiviteter i det här fallet en marknadsplats för nasare med MC-relaterade prylar samt en tävling om det snyggaste MC-bygget. Det fanns ett par riktigt läckra skapelser där man vågat trotsa normen som är satt av Discovery och deras MC-byggarprogram.

Jag måste erkänna att jag fuskade lite eftersom jag inte bodde i tältlägret och bara besökte marknadsplatsen under några timmar i går.

Världen är lite

Köandes för att ta ut pengar i en Bankomat i Västervik passerade det en man och ställde sig sist i kön som verkade väldigt bekant. Jag vände mig faktiskt om för att kolla en extra gång men nej det kan inte stämma. Personen jag tänkte på bor i dag i Indien och vi var Västervik. Men när jag passerade kön tillbaka så stoppade Roger Lenngren mig med ett glatt hej och ett handslag. Så jag hade inte sett fel, det var han. Roger driver företaget Himalayan Bike Tours som tar grupper ut på Motorcykel i Himalaya. Själv bor han i dag i Kalimpong en bit in i Himalaya massivet just innan det börjar stiga på allvar. En fantastisk plats med Kathenjunga, världens tredje största berg, som fond. Jag besökte platsen på våren 2003 då åkandes med Roger i just det här området samt 2005 när jag var där med Expedition Himalaya då som expeditionsledare.

Så vad gjorde då Roger i Sverige. Ja han skulle givetvis besöka MC-dagarna men mest för att träffa ett företag som han arbetar tillsammans med att importera Royal Enfield-motorcyklar till Sverige. Roger har vid flera tillfällen försökt sälja en till mig men jag har inte nappat ännu.

Vi återträffades på området och jag fick en trevlig pratstund med Roger och hans fru. Kul att träffas igen de är några år sen sist. Så om det är någon som fundera på en annorlunda MC-semester ta en titt på www.hbt.se. Jag är faktiskt med på en av bilderna på första sidan (fast med hjälmen på så jag är inte helt enkel att identifiera).

Hövding

En annan jag träffade var givetvis Clas Aglert, Cruisarklubbens hövding men även general för garaget där jag har bumsen på vinterförvaring. Som alltid trevligt att träffa honom, snack om en person som alltid har nära till skratt.

Nu skall jag slänga mig i sjön för att svalka av mig.

Hade bra.

/T

MC-dagarna i Västervik

I går besökte jag MC-dagarna i Västervik för första gången. Det blev inte så mycker MC-dag eftersom vi var där på kvällen!!!??? Hmm jag var där i alla fall.

Annica och jag var på kvällens konsert och den här kvällen var det Jill Jonsson som fick gubb och gummfläsket att röra på sig. Man slås på ett sånt här ställe av att MC-åkandet inte är någon ungdomskultur, tvärt om en sysselsätting man ägnar sig åt på äldre dar och jag kände mig inte alls lastgammal när även jag stampande med fotet i takt till en konsert med mycket fart i. Det var bra drag på publiken och Jill rycktes själv med av stämningen så till den milda grad att hon mitt i konserten ropade “hej på er ungdomar” vilket fick alla att bli helt vilda med armarna upp i vädret och ett stort jubel (eller vara det bara publikfrieri).

Nåväl det verkar så kul att jag funderar på att åka över i dag för att även få uppleva detta på dagen eftersom det nu heter MC-dagarna.

Vän i nöd

Anders ringde i förrgår från en kobbe utanför Fyrudden. Han tillbringar delar av sommaren i sin träbåt från 60-talet tillsammans med familjen inklusive barnbarn.

På något sätt är hans email kopplat till telefonen och jag tror att han får ett SMS så fort det dyker upp ett Email i inkorgen. Jag har själv råkat ut för att Anders ringer upp minuten efter det att jag tryckt på sändknappen. Nåväl detta gjorde att han såg att det kommit ett email från Motorcycle express. Sittande på en kobbe utan dator och internetuppkoppling gjorde att att han bara var tvungen att få reda på vad det hela handlade om. Så jag fick vara hans interntaccess under en stund. Det var tur att han kollade för det var ett problem med betalningen av försäkringen för Mellan och Sydamerika samt att de vill veta var de skulle sända handlingarna. Så nu är det avklarat och Anders är tillbaka sitt kryssande i skärgården.

Kollat och dubbelkollat.

För att få ner volymen satte jag mig i går och gick igenom hela packningen igen (för vilken gång i ordningen är det ingen som vet) för att skriva upp varenda pinal jag har packat. Mitt problem är att det volymmässigt är lite för stort. Nå det hela resulterade inte i att jag tog bort något utan tvärt om kom det till några saker. Jag vet inte hur jag skall göra.

Det är fullt överallt. Nästan som när man skall upp och fjällvandra. Och jag har gjort det vanliga tricket med att halvera allt. Det som trotts allt är glädjande är att det hela inte väger mer än 41,4 kilo (cirka) med de nya sidoväskorna blir det totalt 52,9 kilo. Faktiskt mindre än vad jag hade trott från början. Det som kommer till under resan är bensin i reservdunken, mat och vatten, det hela kommer troligen att landa på under 60 kilo när vi startar från Anchorage om några dagar .

Från en solig och varm veranda utanför Gamleby. Nu skall jag åka och träffa mina ungdomskompisar på MC-dagarna i Västervik

/T

Nervöst sammanbrott

Frugan börjar se allt mer förvirrad, hålögd och nervös ut, dessutom närmar hon sig ett nervöst sammanbrott mer och mer. Varför då detta??

Jo jag går runt i huset som en osalig ande, sitter inte still i 5 sekunder, suckar högt och lågt och jag vet inte i vilken ordning jag har varit ute i förrådet och kontrollerat en detalj i packningen. Med andra ord jag har tråkigt i kubik och det är mer än två veckor kvar till avfärd, närmare bestämt 16 dagar.

Tack och lov fick jag i går igång röjsågen (den har varit trasig i nästan två veckor), satte på grästrimmersatsen och ägnade flera timmar till att slå gräset efter vägen fram till sommarhuser en sträcka på cirka 500 meter. Jag måste erkänna att den aldrig har varit så välansad. För säkerhets skull sparade jag en grässlänt till i kväll så jag får utlopp för min energi. Som reserv har jag fått order av Annica att klippa gräset. Men det är ju ett måste och därför inte lika roligt.

Förberedelser

Försäkringar

Försäkringshandlingarna från Motorcykle Express för Mellan och Sydamerika ligger på UPS i Åtvidaberg. Eftersom de inte hittar till min stuga mitt i skogen kom vi överens om att sammanstråla i Gamleby nästa måndag.

Resekassa

Folk i Västervik reser inte mycket. I alla fall inte utomlands. Jag ägnade i går minst en timme för att växla till mig dollar. Varken SEB eller Swedbank hade någon valuta över huvud taget. Banken som räddade dagen för mig var Nordea som mer av en händelse hade dollar hemma, dessutom tillräckligt för att fylla mina behov.

Pryl

Att gå i Västervik utan att handla en pryl man bara inte klarar sig utan är en övermäktig uppgift. I går blev det en kreditkortshållare i metall. ALLA har ju en sån så varför får inte jag ha en. Jag vet inte om Annica köpte den argumenteringen men jag är i alla fall i dag en lycklig ägare av en kreditkortshållare i metall. Den skall användas för att gömma undan reservkreditkortet och lite valuta om vi skulle bli rånade eller av någon annan anledning blir av med pengar och kreditkort.

Hojåka

Det har inte blivit många mil i år. Har liksom sparat mig inför resan. Men i förrgår blev det en liten tur.

Sittandes på hojen funderar man lite på vad som kan hända med motorcyklarna under resan. Jag vågar faktiskt satsa en liten peng på att antingen kopplingen eller växellådan kommer att orsaka problem. Dessa delar på en BMW R1200GS är en skymf mot Tysk ingenjörskonst. Det är ett rassel och högljutt klonk när man växlar och ett tydligt spel i hela transmissionskedjan. Om man har första växeln i så är det ett spel på drygt 7 centimeter på bakhjulet. Det ger ingen tilltro till prylarna och om man som jag har ägt flera olika hojar undrar man ju stilla varför det skall vara så när japanerna har en helt annan kvalitet på sina växellådor och transmission.

Nu skall jag fortsätta mitt suckande och vandrande fram och tillbaka i stugan. Annica har för att rädda sina nerver flytt ut i trädgården.

/T

Förnekelse

Musik var under min ungdom en viktig del i vardagen. För de som inte är lite till åren som jag själv har inte upplevt proggrörelsen under 70-talet men jag var mitt i den och en av de största hatobjekten var ABBA, slagerfestival och allt det . Jag lovar det spelades inte en enda takt ABBA på stereon i mitt pojkrum. Och vad har jag gjort – jojagog hoharor sosetottot momamommoma momia tothohe momovovie popå bobio ocochoh jojagog totycockokeror atottot dodenon vovaror bobrora *. Men det erkänner jag aldrig!

Vad vill jag säga med det? Jo vi förändras med tiden och jag ser fram emot att förändras av de intryck och upplevelser jag kommer att få under min resa som startar om tre veckor ………….. En liten gnagande känsla av panik sprider sig när jag säger det.

Prylar

Hur skall jag fylla vardagen fram till den 9 augusti när packningen är packad, motorcykeln är servad och redo för avfärd, resor och transporter är bokade, papper och försäkringar ordnade, planeringar gjorda, nödvändiga tekniska prylar inköpta och familjen är ställt in sig på att jag skall resa. JO MAN KÖPER EN NY PRYL!!!!!! ——— Den här gången en laddare som klarar 110 volt så att vi kan ladda komradioapparterna i USA. Egentligen behövs den inte eftersom man kan ta ut batterierna och ladda dom i en vanlig laddare som vi har med oss men vad praktiskt det vore att slippa göra det. Det behövdes inte mycket argumenterande för att få mig att slå till.

Nu skall den bara byggas om så att den går att använda på komradion eftersom det är andra lite speciella kontakter på den. Och då måste jag ha en ny lödkolv eftersom jag inte kan hitta min gamla efter alla flyttar. Lyckan är fullständig.

Att man som man och lite pryltokig är så lättpåverkad är inte lite skrämmande. Ibland har jag faktiskt funderat på vad som skulle finnas i packningen om jag hade varit kvinna. Då hade säkert mycket av mina ovärderliga tekniska prylar varit ersatta av solkrämer, antirynkpasta, solhatt, två par extra skor en hopfällbar solstol och ett strykjärn. HMMM ett hopfällbart strykjärn vore kanske inte så dumt.

Goda råd om rån

Alla och jag menar alla som på något sätt känner oss pratar just nu om vår resa när vi träffas. Det är mäktigt. På något sätt påverkar jag och Anders andra människors liv genom att de pratar om oss och vad vi skall göra, det betyder att det vi gör får andra att drömma om vad De egentligen skulle vilja göra och jag är säker på att vi får flera att göra verklighet av någon dröm de har haft. Vi är alla så påverkbara så det är oundvikligt, men häftigt. Jag som egentligen inte är ett dugg spännande utan en grå herre som när jag blir lite nervös har svårt att fixera andras blick, pratar alldeles för lågt och kutar med ryggen.

Vid samtliga dessa samtal kommer det goda råd och många är oroliga för vår säkerhet i Sydamerika. Till alla er så vill jag säga att vi inte räknar med att bli brutalt rånade och att tillbringa 2 av 5 månaders resa hos Farc- gerillan som gisslan. Visst har vi tänkt på att det finna bovar och banditer och vi kommer att ta mått och steg för att minska konsekvenserna av att eventuellt bli rånade. Med det sagt vill jag faktiskt poängtera att det finns bovar och banditer även i Sverige. Både min Mor och Jonas (min yngsta dotters pojkvän) har i sommar bestulits på sina plånböcker samt mobiltelefon. Det betyder ju inte att vi dagligdags spanar runt som värsta säpovakt samt kedjar fast allt vi har med oss i bältet, man måste ju få leva och inte låta dessa personer (jag höll på att använda ett mycket nervärderande ord där) styra vad vi gör.

So be carefull out there

/T

* Översättning av rövarspråket : jag har sett Mamma Mia the movie på bio och jag tycker att den var bra

Det är lugna gatan just nu men det skall det kanske inte vara. Om det skall börja strula på riktigt så är det nu. De senaste två månaderna har det varit så lugnt vad gäller resan att man nästan har glömt att vi är på väg mot vår livs resa.

Service

I morgon ska i alla fall motorcyklarna lämnas in på service på Bikestop i Linköping. Vi fick tyvärr inte vara med när servicen görs men Bikestop genomför servicen utan kostnad mot att vi till våren skall komma dit och berätta om vår resa. Så alla i Linköping med omnejd som till våren vill höra vad vi har fått vara med om, håll ett öga på Bikestops hemsida.

Dags att börja undra

Det är några företag som har deklarerat att de inte kommer att lyfta ett finger förrän månaden innan avresa. Två av dessa, DFDS som skall transportera oss och bågarna till England och Motorcycle express som skall fixa MC-försäkringarna under vår resa har jag inte sett något livstecken i från så efter att jag har tryck på sändknappen för att sända iväg detta blogginlägg skall jag kontakta dem för att kolla status.

Jag har lärt mig att tystnad är en vanlig indikation på att allt inte står rätt till. Tänk bara när det är knäpptyst i huset när barnen är hemma. Inträffar det så kan man ge sig f-n på att det är nått otyg på gång.

Uppmärksamhet

Trotts att det i dag är 25 dagar kvar till avresa så börjar lyckönskningarna komma in. Det märks att det är många som har följt våra förberedelser på dessa bloggar.

Till alla ni som ligger i hängmattor runt om i Sverige inkluderat Anders som klättrar efter väggarna (han målar hus) önskar jag en trevlig sommardag. Själv skall jag göra mig förtjänt av min lön (det är säkert någon lustigkurre som vill påstå att det hör till ovanligheten) och kasta mig över jobben för dagen.

Hade bra

/T

Så här dags om en månad har båten från Göteborg lagt ut!!

Och i dag önskade den första arbetskamraten lycka till på resan eftersom vi inte kommer att ses innan jag reser!!

Blek om nosen

Nu är första av två vaccinationstillfällen avklarad. Som vanligt tittade sköterskan mig stint i ögonen när sprutorna kom fram och beordrade mig att lägga mig ner på britsen. Jag blir lite blek om nosen och är allt annat än kaxig. Men den här gången berodde det nog mest på min ömmande käke efter tandutdragningen för en vecka sedan. Något annat erkänner jag aldrig.

Det är en himla tur att jag bara har tänkt att göra den hör resan en gång för det här vill jag inte vara med om en gång till. Veckan som har gått har inte varit rolig men det är som att ha baksmälla man vet att det blir bättre med tiden vilket ju allltid är bra att veta.

Besöket på vaccinationscentralen slutade ganska kaotiskt när infektionsläkaren försökte räkna ut hur mycket malariamedicin som behövs på en resa som den här. Hon gav upp och bad mig fråga min resekamrat Anders hur mycket Malariamedicin han har köpt efter sitt besök på Läkarhuset i Linköping!!! Så nu blir det 36 små piller till en kostnad av 1000:- som skall köpas in. Man jobbar med fel saker här i livet Jag skall nog börja uppfinna Malariamedicin i ställe.

Veckan som kommer

Blir det att börja följa upp de företag som sagt att de inte skall röra ett finger förrän den sista månaden

* Reseförsäkringen

* Trafikförsäkringar i alla 15 länder vi skall passera

* Båttransporten från Göteborg

* Flygtransporterna av hojarna från England till Anchorage. Panama till Quito i Ecuador samt båttransporten från Buenos Aires till London

Lite spännade blir det att se om allt nu klaffar efter allt planerande.

Ha det bra, det ska jag ha

/T

Nerräkning

I dag är det 10 dagar sedan det skrevs något på bloggen. Enkelt att räkna ut eftersom det i dag är 40 dagar kvar till avresa. Så nära men så långt bort. Jag träffade Anders i Fredags och vi konstaterade bägge att vi var klara för avfärd. Enda sättet att överleva denna sista månad är att tänka så lite som möjligt på resan, en intention som inte är så lätt att klara eftersom varenda hottentott man träffar har hört talas om vår resa och inget hellre vill än att fråga om detta och ställa de fem obligatoriska frågorna.

1. Är du gift? – Jo sedan 26 år tillbaka

2. Vad säger frugan om detta? – Hon har välsignat min resa och planerar att vara kvar när jag kommer hem igen.

3. Vad tycker din arbetsgivare om att du är borta så länge? – Verkar mest glada att bli av med mig i 5 månader.

4. Är det inte dyrt? – Jo svindyrt. Acta Kapitalförvaltning anlitades för att under fyra år spara och investera ihop till resan.

5. Kommer ni att skriva om detta under resan? – Visst på på bloggen www.peps.se/pan_american (men det vet ni ju alla eftersom ni läser detta )

Efter några kompletterande frågor skakar person i fråga på huvudet och mumlar nått i stilen “galning” samtidigt som kroppspråket och ansiktet utstrålar avundsjuka.

Förberedelse

Smärtsam upplevelse 1

Inför resan har jag gått till tandläkaren, inte för att det brukar vara ett problem, inte ett hål på 25 år. Döm av min förvåning när man på Folktandvården denna gång varm rekommenderande en utdragning av en visdomstand. Argumentet var att det fanns en inflammation runt den som påbörjat en tandlossning och att detta kunde spridas till andra tänder. Sagt och gjort i fredags blev det gjort och jag har haft ont sedan dess. Det hela toppades upp av feber i går vilket ledde till akuttid i dag. Man kontaterade en inflammation i såret och en penecilinkur som botebedel. Det är trotts allt bra att ha det gjort i så god tid innan resan.

Smärtsam upplevelse 2

På fredag är det dags för ett besök hos vaccinationscentralen på universitetssjukhuset för att påbörja mina vaccinationer. Vi får se vad detta kommer att göra med min just nu pinade kropp (i alla fall käke). Jag är nog en av få som faktiskt har lättare att gå till tandläkaren än att gå till sjukvården för att få sprutor Det finns de som har ormskräck, spindelskräck, råttskräck, torgskräck och svärmorsskräck men inget slår min skräck för sprutor!!

Smärtsam upplevelse 3

Gjort i helgen en ny sammanställning av vad hela resan kommer att kosta efter att transporter och flygresor har blivit dyrare pga av oljepriserna………….. aaah det är värt varenda öre

Ingen bra idé

Nu har min plan att sälja autografer definitivt lagts på hyllan. Den enda som frågade efter min namnteckning var frugan som ville ha den på en generalfullmakt för att kunna leva livets glada dagar under min resa. Det är i alla fall vad jag tror.

Ha en bra och solig dag

/T